Scen 1: Ute på en betesmark. 10 bröder, de äldsta i 20-25årsålders. En yngling på runt 17 närmar sig från långt håll. De retar sig på honom för hans malliga drömmerier.
– Nu tar vi och dödar honom, så får vi se vad det blir av hans drömmar.
– Nej, han är ju i alla fall vår bror. Vi säljer honom till de här köpmännen i stället.
Sagt och gjort. Kvarstår bara att förklara för pappa vart han tog vägen.
– Vi låtsas att han har rivits av ett vilt djur.
Scen 2, ca 22 år senare: Utanför ett residens. Samma 10 bröder, nu tillsammans med ytterligare en, i 22-årsåldern. Husbestyraren leder an mot dörren. De vågar sig till att tilltala honom.
– Ursäkta oss. Vi vill gärna få förklara. Vi vet ärligt talat inte hur de här pengarna från förra gången hamnade i våra säckar. Nån måste ha lagt dem där, men vi har med dem tillbaka. Vi är faktiskt oskyldiga.
Uppochnervända roller. Då var de skyldiga, men låtsades vara oskyldiga och gick fria. Nu är de oskyldiga, men känner sig anklagade och fruktar att dömas. Då regisserade de själva sina roller. Nu tvingas de in i roller de inte vill spela. Då var de unga, kaxiga och självsäkra. Nu är de mogna, ödmjuka och oroade. Då sålde de sin bror som slav. Nu befarar de att själva bli tagna som slavar.
Men det oväntade sker. Det illdåd de gjorde då ska bli deras räddning nu. Hur märkligt det kan bli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar