Efter det ville han sätta honom fri, ...

men alla ropade: "I så fall är du inte keisarens vän". Då lämnade han ut honom till att avrättas.

Jag var på ett seminarium i går. Där fick vi lära om olika värderingsskalor som kan styra människors val. Det fanns

• Rätt och fel
• Makt och fruktan
• Heder och vanära

I vår kultur dominerar skalan rätt och fel, men så är det inte överallt. Det tål att tänka på i umgänget med människor från andra kulturer. Denna händelse är ett exempel på hur fruktan för att gå emot annans makt kan överskugga rätt och fel.

Menar du att jag inte ska följa den väg, om än smärtfull, som far har stakat ut åt mig?

Nej, det får inte hända! Han var beväpnad. Varför vet jag inte. Det var kanske inte så ovanligt med rövare och annat pack när man rörde sig utanför stan, så det kanske behövdes. Hur som helst, nu kom det till nytta. Deras goda läromästare fick ju inte bara tas till fånga så där. Han behövdes – hans godhet, hans förstånd, hans ibland oförklarliga ingripanden.

– Men snälla Petrus, menar du alltså att jag inte skal gå den väg, om än smärtsam, som jag faktiskt är här för? Lägg undan vapnet. Det är ju detta som är hela syftet med mitt liv.

– Vad då, syftet med ditt liv? Är du inte en god läromästare? Är du inte en som vill sprida kärlek? Vad då syfte? Hur kan du uppnå nåt syfte när du inte är mer? För det är ju det de vill, avrätta dig som bråkmakare. Du stör dem.

– Nej, Petrus. Jag har berättat detta så många gånger för er, men ni förmår ju inte tänka bortom det ni ser. Syftet med mitt liv är att ge det.

– Kom igen nu! Ge det? Vad gagnar det? En död ledare är ju ingen ledare.

– Lyssna lite här, Petrus. Du vet att far inte tål några misstag. Och alla gör misstag. Därför måste ni utföra en massa riter och offer för att sona dem och blidka honom. Nu blir det slut med det. Eftersom jag inte har gjort några misstag accepterar han att jag sonar era. En gång för alla. Det är det som står för dörren nu. Och som bevis för det kommer jag att återuppstå om bara några dagar.

Nej, det där var svårbegripligt. Sånt händer ju bara inte. Inte konstigt hur han agerade – i all välmening – fast det blev fel.

Menar du att jag inte ska följa den väg, om än smärtfull, som far har stakat ut åt mig?

Nej, det får inte hända! Han var beväpnad. Varför vet jag inte. Det var kanske inte så ovanligt med rövare och annat pack när man rörde sig utanför stan, så det kanske behövdes. Hur som helst, nu kom det till nytta. Deras goda läromästare fick ju inte bara tas till fånga så där. Han behövdes – hans godhet, hans förstånd, hans ibland övernaturliga ingripanden.

– Men snälla Petrus, menar du alltså att jag inte skal gå den väg, om än smärtsam, som jag faktiskt är här för? Lägg undan vapnet. Det är ju detta som är hela syftet med mitt liv.

– Vad då, syftet med ditt liv? Är du inte en god läromästare? Är du inte en som vill sprida kärlek? Vad då syfte? Hur kan du uppnå nåt syfte när du inte är mer? För det är ju det de vill, avrätta dig som bråkmakare. Du stör dem.

– Nej, Petrus. Jag har berättat detta så många gånger för er, men ni förmår ju inte tänka bortom det ni ser. Syftet med mitt liv är att ge det.

– Kom igen nu! Ge det? Vad gagnar det? En död ledare är ju ingen ledare.

– Lyssna lite här, Petrus. Du vet att far inte tål några misstag. Och alla gör misstag. Därför måste ni utföra en massa riter och offer för att sona dem och blidka honom. Nu blir det slut med det. Eftersom jag inte har gjort några misstag accepterar han att jag sonar era. En gång för alla. Det är det som står för dörren nu. Och som bevis för det kommer jag att återuppstå om bara några dagar.

Nej, det där var svårbegripligt. Sånt händer ju bara inte. Inte konstigt hur han agerade – i all välmening – fast det blev fel.

Min son är kaffeexpert

Jag fick följa med sonen, kafferostare Per Nordby, på en av hans kontaktresor till Ocotal i Nicaragua. Han har försökt förklara för mig hur kaffeodlandet och förädlandet går till, men inget slår den fysiska närvaron på plats.

Jag fick uppleva ett fantastiskt samhälle som odlar förstklassigt kaffe och som även strävar efter att lyfta sig. Traditionella marknadsstånd och välordnade butiker, packåsnor i gatorna och snygga elever i sina skoluniformer, traditionella odlare och framåtsträvande, välutbildade agronomer, allt i skön förening.

En lektion på den lokala kaffeskolan, frågor och svar om kafferostning

En dag fyra av oss åt ute slog det mig att vi faktiskt betalade mindre tillsammans för vår lunch än man får pröjsa för én portion i en vanlig lunchrestaurang här hemma. Det säger nåt om kostnadsnivån, men även om inkomsterna. Det är lätt då för en annan att vara generös och bjuda.

Vad som inte är lika lätt för dem det gäller, är att lyfta sin standard. Marginalerna är helt enkelt för små. En småodlare vi skulle besöka, men inte hann, skulle med ett lån på så lite som 40 000 spänn kunna höja sin produktivitet, ett lån hon dock inte får av bankerna för deras höga trösklar.

Och sen den här lovande studenten Andy som har antagits till medicin som en av 14 bland 200 sökanden, men vars föräldrar inte mäktar med de extra kostnaderna hans studier och boende i huvudstaden Managua skulle medföra – trots deras höga kompetens och fina arbetsinsatser. Som min far brukade säga, det är dyrt att vara fattig, och svårt att ta sig ur det. En av Pers fasta kontakter där nere känner väl till familien. Hon går i god för berättelsen och vädjar om stöd för dem.

Ja, denna kafferesa har resulterat i mycket mer än ett ökat kunnande om kaffe. När sen den här berättelsen hamnade i mitt fb-flöde såg jag ännu tydligare hur en för mig liten insats kan betyda så oerhört mycket för en annan. Det borde gå på ett kick för oss här hemma att skramla ihop de 3000$ som kan skapa en framtid för Andy och hans familj och samhälle. Och ingen av oss skulle ens märka av en $-hundring mindre i plånboken – men väl i hjärtat.