Skulle registrera över kontantkortet på frugan. Tänkte jag. Enkelt. Slå en signal till operatören, så fixar det sig.
Icke sa Nicke. Hm, låt mig se hur vi kan göra, sa killen på andra sidan luren. Nej tyvärr. Vi erbjuder inte den tjänsten för kontantkort, bara för abonnemang. Men vad är det för larv, repliserar jag. Låt mig fråga din chef. Nä, det är inte sånt man tar med chefen. Vi har ju bara inte den tjänsten. Så är det bara.
Kollar på hemsidan. Den innehåller inte den tjänsten.
Väntar en halvtimme, ringer igjen. Hoppas jag träffar en annan. Yess! Han lyssnar. Vänta lite, det här kan ta lite tid. Jaha, vi får se. Jag väntar. Inte länge alls. Om jag får prata med frugan och höra hon själv tala om sitt personnummer, och du kan läsa upp för mig numret som står tryckt på simkortet, så fixar vi det. Inga problem. Du får bekräftelse på sms inom några timmar.
Detta var i går. Bekräftelsen har inte kommit än, i och för sig. Men det var ju på eftermiddan. Och nu är det helg. Så det funkar nog. På måndag.
Så så kan det va. Moral: Låt inte ett nej vara ett nej, utan fråga alltid någon annan. Må man inte behöva fråga 30 olika, dock, som kraken med cancer i luftstrupen. Det var ju förfärligt.
