Var på gudstjänst i morse. Temat var bön. Men medan det sjöngs lovgångar var jag i en annan värld. Mina tankar roterade runt varför medelsvensson skulle vilja söka Gud. Jag menar, de flesta av oss är vanliga, hederliga människor, oberoende av om vi kallar oss troende eller ej. What's in it for us? Vad behöver vi "frälsas" från? Varför ska vi sjunga lovsångar till Gud och Jesus för "försoningen"? Försoning med vem då? Vem har vi nåt otalat med?
Sen, i början av predikan, kom vargarna, som ett gensvar till mina tankar. I våras flyttades två vargar som hotade rennäringen i Jämtland resp. Norrbotten söderut till Örebro län resp Dalarna. Efter flytten vandrade båda vargarna norrut igen, mot samma trakt som de hämtades ifrån. Jämtlandstiken verkar ha lugnat ner sig i nordvästra Dalarna, medan norrbottenhannen närmade sig samma område som han togs ifrån och fick avlivas genom skyddsjakt. (Länk, ny flik)
Varför vandrare de "hemåt" igen, och hur kunde de veta var det var, efter sövning och transporter? De hade det väl bra dit de flyttades. Och har de nån sorts gps som pekar "hemåt"?
Kan det vara på liknande sätt med oss? Vi har det bra bra här vi är, men dras ändå mot nåt annat, nåt okänt. Kan det vara en gudskontakt som vi saknar och dras åt? En återgång till ursprunget? Jag bara undrar. Kung Salomo verkar anse det. "Vad har då människan igen för all sitt slit?" frågar han. "Jag har sett allt Gud har gett människan att syssla med. Allt har han gjort gott för sin tid, och evigheten har han lagt ner i deras hjärtan, men ändå så att de inte kan klura ut helheten." (Länk, ny flik)
