Nej tack, jag gör det inte

 –Höredu, du. Tack för förtroendet, men nej tack! Jag har väldigt dåliga erfarenheter från förra gången jag försökte hjälpa till. Och nu har jag resignerat och slagit mig till ro här. Du får allt hitta nån annan att skicka. Jag gör det inte.

 –Jag själv förstår ju att du måste vara Gud, med den här busken som inte brinner upp och allt. Och jag hör ju när du pratar med mig. Men varför skulle de där hemma tro mig när jag berättar det. Sånt här händer ju bara inte.

 –Mirakler. Ja! En käpp som blir till en orm, och sen en käpp igen. En hand som blir helt vit och ärrig, och sen blir lika sund igen. Då måste de ju tro mig. Yess!

 –Men förresten, prata med kung farao – jag vet verkligen inte. Du vet, jag är ju mer en som gör än en som pratar. Som förra gången. Och det funkade ju riktigt dåligt. Jag slog ju ihjäl egyptiern och fick fly hit. Och här pratar jag ju mest med fåren. Dessutom, om jag beger mig till farao slår han väl ihjäl mig som betalning för gammal ost. Nej, det här är verkligen inte min grej. Du får allt hitta nån annan att skicka, Gud.

Mose, Mose, du gamle kämpe. Kan det verkligen vara så att du stretade emot av all kraft? Kan det verkligen vara så att du blev jätteskraj? Kan det verkligen vara så att du trodde at det var du som skulle fixa det här? Kan det verkligen vara så att du inte begrep att du bara skulle vara sändebud åt nån mäktigare?

Hur mänskligt!

Ett märkligt uppdrag

–Nu ska ni gå till kungen och be att få åka iväg. Men jag vet att han inte kommer att låta er fara.

–Det händer konstiga saker här, kan han tänka. –Först den här busken som inte brinner upp, och sen det här märkliga uppdraget. Visserligen har jag haft ett ovanligt liv, med höga berg och djupa dalar. Dödsdömd från födseln, adopterad av prinsessan, trodde jag skulle bli nån att räkna med, men fick fly för mitt liv och blev en fåraherde här bland främmande. Men det här tar väl ändå priset. Skickas åter till kungen – visserligen en annan nu, men ändå, han känner säkert till mig – fullt vetande att jag kommer att misslyckas. Låter som ett självmordsuppdrag.

Inte så konstigt att han värjer sig. Även om det finns en fortsättning: –Jag vet att kungen kommer att vägra med kraft, men jag kommer att tvinga honom så han skickar iväg er, och ni kommer att plundra dem på deras rikedomar.

Ingen spikrak bana, alltså, men med en lovande utgång. Vad skulle jag ha svarat på det? Det handlar om förtroende.