Lost in translation

Man har ju hört om Jakob og änglastegen. Och att han åkte för att hitta en fru bland släkten i öster och blev lurad av morbror Laban. Men det här var nytt för mig - hur gudsmötet gav honom inspiration och styrka att fortsätta sin livsresa.

Efter sin dröm utbryter han: "Sannerligen, Herren är på denna plats, och jag visste det inte!". Sen heter det: "Jakob fortsatte sin färd ...". Olika översättningar har varianter av detsamma. Men vad står det egentligen? "Och Jakob lyfte sina fötter och reste ...". Innebörden av detta är väl för diffust, så man har ersatt det med den platta tolkningen "fortsatte sin färd" i stället. Den enda översättningen jag hittar som försöker återge texten korrekt är Karl XII bibel från 1873. Där står det: ""Då hof Jacob sin fot upp, och gick ..." Av nyare datum försöker Common English Bible (2011), med: "Jacob got to his feet and set out ..."

I alla andra översättningar försvinner spänstigheten i texten genom plattityder som "han fortsatte sin färd". Var det bara det texten ville skildra, så hade det väl stått det. Så vad mer finns där? Är det bara att han kom sig på fötter, eller finns det mer?

Först tänkte jag att han kom på att han fick ta fötterna fatt igen, och inte bara drjöa sig kvar i den goda känslan gudsuppenbarelsen hade gett honom. För det kan ju lätt bli så, att man riktigt vill suga på den goda karamellen och leva kvar i goda upplevelser. Men hej, det här är en erfarenhet på vägen, men nu är det dags att gå vidare.

Men om man tittar lite runt omkring ser man en Jakob i ett taskigt läge på resande fot. Han har lurat sin bror, bedragit sin far och hotats till livet. Han har fått rymma hemifrån för att bärga skinnet, visserligen med sin fars tveksamma välsignelse, men annars till synes blottad för det mesta, så han får hitta en sten till huvudkudde där han ska sova över, kanske under öppen himmel. Undrar vad han tänker. Jämför han sin resa med friarfärden åt samma håll för hans fars räkning, som gjordes av hans farfars trotjänare, med tio kameler och stora rikedomar? Jakobs resa verkar rätt tröstlös i jämförelse.

Hur som helst, han får sin gudsuppenbarelse, och vad händer sen? Jo, han lyfter sina fötter och drar vidare. Motsatsen skulle kunna vara att han släpade fötterna efter sig på sin jobbiga resa. Men fortsättelsen av berättelsen visar att han efter detta är fylld av kraft och inspiration. Han vandrar de dryga 60 milen genom osäkra omgivningar till släkten i öster. Det är jämförbart med pilgrimsleden til Santiago de Compostela, som brukar ta nån månad att gå. Han rullar undan en brunnssten som annars flera måste gå samman om att flytta. Han tycker de sju åren han får tjäna för Rakel känns som bara några få dagar. Dessutom har han förändrats till sin karaktär. Tidigare var han "mors pojke", som agerade mycket på sin mors inrådan. Nu kan man skönja mer av en ledargestalt som tar kraftfulla initiativ, t.ex. då han bryter seden där vid brunnsstenen.

Hur som helst, gudsmötet förändrade Jakob, så han "lyfte sina fötter" och inspirerad dansade vidare på sin resa genom livet.

Visst är det väl underligt ändå

Israels historia sammanfattad i tre skeden:

1. Du ska spridas som dammet åt alla väderstreck
2. Alla jordens ätter ska bli välsignade genom dig och din avkomma
3. Jag ska värna dig och återföra dig till denna mark

Det kan tyckas som att 2an inte precis stämmer in på dagens politiska läge. Men om man tar det lite mer i ordningsföljd kan det ju vara så här:

1. Den stora kringspriddheten från år 70. "Judar är en etno-religiös grupp som har spridits över världen från det område öster om Medelhavet som benämns Kanaan,Palestina eller Israel." (Wikipedia)
2. Vetskapen sprids om möjligheten till försoning genom den smorde räddarens Jesus messias (Yeshua haMashiach)
3. Nationen Israel återskapas 1948 och en ström av judar återvänder dit

Jag vet inte om det råkar vara en slump, att beskrivningen bara råkar stämma, eller om den rent av kan stämma in på flera folk. Hur som helst stämmer det ju åtminstone mig till eftertanke att den i alla fall nedtecknades för en si sådär tre tusen år sen, och att det befann sig ännu bra mycket tidigare. Detaljerna finns att läsa i 1 Mos 28:14-15.