Nerverna står på helspänn. De räknar med att bli anklagade för stöld. Pengarna de skulle betala med förra gången hade de ju med sig med hem igen, visade det sig. Fast det var ett mysterium för dem hur det kunde ha blivit så. Men det räckte förmodligen för att de skulle kunna anklagas. Falskt. Igen.
För vad annat kunde det betyda, att de skulle följa med till hans residens? Förra gången hade han ju anklagat dem för spioneri och hållit kvar Simon. Nu var det nog stöld de skulle anklagas för och fängslas. Vad var det han hade emot dem, egentligen, denna styresman?
Så nerverna står på helspänn när de vågar sig till att tilltala förvaltaren. –Vi ljuger inte. Vi vet faktiskt inte hur det kunde bli så förra gången. Men vi har med oss pengarna tillbaka. Dubbelt upp. Och nya pengar för den nya säden vi ska köpa.
–Lugn, bara. Lugn. Det är ingen fara. Jag fick era pengar förra gången. Det måste ha skett ett mirakel så ni även fick tillbaka dem.
Vänliga ord. Lena ord. Söta som honung för själen. Lugnande för närverna.
Och sen, då, vilken festmåltid de får. Olja gjuts på oroligt vatten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar