Josef, drömmaren, min käre namne. Drömmar har bara vållat honom bekymmer och förödmjukelser – andras avundsjuka, nakenhet, närapå döden, bli som en handelsvara, tjänarskap och slutligen oförtjänt fängelse. Mitt i tjugoåren som han är sprutar kraften, testosteronet, adrenalinet och framtidsdrömmarna i honom, men kvävs av situationen. Så häktas där två hovmän och berättar en morgon för honom att de har drömt, men är bekymrade för att ingen kan tolka drömmarna.
– Vad synd, men jag kan tyvärr inte hjälpa er. Nej, tvärt om. – Berätta, för Makten äger tolkningarna.
Vadan denna tillförsikt?
Finns svaret måhända hos farsan, skojaren Jakob? Han har säkert haft många stunder med Josef, den efterlängtade, favoriserade sonen till hans favoritfru, den länge barnlösa Rakel. Han har säkert berättat om sina bravader hos morbror Laban. Han har säkert gått igenom hur han aldrig riktigt vågade ge ifrån sig kontrollen, utan hela tiden skulle hjälpa Makten på traven – när han vallade sluge Labans boskap, när han skulle möta arga brorsan Esau. Han har säkert påmint Josef om vilken olycka de hamnade i när han inte vågade åka hem till Hebron för brorsan, utan stannade kvar i Sikem, och hur de hetlevrade bröderna massakrerade invånarna där i hämnd för våldtäkten på systern Dina och de fick fly hals över huvud. Djupt rörd har han säkert målat upp för ynglingen Josef hur han, över 100 år gammal, äntligen fick släppa taget vid återkomsten til Betel, platsen där Jahve först mötte honom åratals tidigare. Det mindes förresten Josef själv, för han hade nyss blivit tonåring, men begrep säkerligen inte innebörden av det då.
Månne hade Jakob växt och mognat genom allt detta. Månne hade han lärt sig att självrådighet inte gav framgång. Månne hade han förmedlat sin bästa slutsats, att förtrösta på Makten, till favoritsonen. Månne var det den lärdomen Josef nu plockade fram och vågade sätta på prov.
Man kan bara undra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar