Därför blev han inte arg

Han hade lurats om sin brud, han hade snuvats på sin lön. Och han bara fortsatte att geta Labans får. Men varför blev han inte arg?

En skillnad mellan Ulla och mig är att hon tar in information holistiskt och ser skogen direkt, medan jag bara ser de enskilda träden, innan jag omsider upptäcker skogen. Därför tar det tid för mig att hitta svaret på frågan.

Ett träd låter "Jag hade en dröm. Bockarna som besteg fåren var fläckiga och prickiga." Var det därför han begärde just dem som lön. Var det därför han inte brydde sig om att Laban snodde just dem? Därför att han förlitade sig på visionen?

Hade Jakob skäl för det? Han hade nog suttit som 10-årig grabb i farfar Abrahams knä och hört honom berätta om hur det tog över 15 år innan löftet att få Isak uppfylldes, och om tjänaren Eliesers lyckosamma resa för att hämta en brud åt pappa Isak. Och han hade säkert hört pappa Isak berätta om hur han och Rebecka fick vänta 20 år innan han själv föddes.

Inte minst mindes han sin egen gudsupplevelse 14 år tidigare, på sin egen friarfärd till morbror Laban. Då gav han ett löfte: OM Gud är med mig och leder mig rätt och OM han ger mig mat och kläder, och OM han tar mig hem igen i fred, DÅ ska Jahve vara gud för mig. Inget dåligt löfte.

Så jag kan tänka mig att han resonerade som så: Gud var farfars och pappas gud, De hade sina erfarenheter med honom. Nu är det dags för mig. Nu får det bära eller brista. Nu är det upp till bevis, ifall han även ska vara gud för mig.

Därför blev han inte arg, utan han lämnade över saken i Jahves hand att sköta och uppfylla sina åtaganden, så han kunne få sin egen, personliga erfarenhet att bygga den vidare relationen med honom på.