Sent ska syndarn vakna

Res på dig och bege dig till Betel, där vi träffades först.

- Kom nu alla. Vi ska flytta till Betel, maktens hus. Där ska vi minnas och återförenas med Gud som har varit med mig och hjälpt mig på hela min resa på flykt från brorsan.

Över 100 år gammal ser han tillbaka.

Där, vid Betel, såg jag honom på stegen, och han lovade hjälpa mig. Och jag sa lite flamsigt, att javisst får du vara min Gud, bara du låter det gå bra för mig.

Och där vid brunnen, där träffade jag Rakel direkt, som jag föll för.

Och när Laban trilskades med mig, så var det mina spräckliga getter och får som frodades. Ok, jag försökte väl hjälpa till på mitt sätt. Fast, för att vara uppriktig så vet jag ju inte om det var mina strimlade stavar, som jag ställde framför dem när de parade sig, som gjorde avkomman randig och spräcklig, eller om det var en högre makt som styrde. För jag måste ju medge att det var nog en lite speciell avelsmetod, egentligen.

Och när Laban satte efter mig när jeg rymde i rädsla. Då sa han rakt ut att han hade fått en uppenbarelse att han inte skulle skada mig, fast han nog hade kunnat om han hade velat. Så vi kunde skiljas, om inte direkt som vänner, så i alla fall utan öppen fejd.

Och när brorsan Esau kom med alla sina mannar. Jag skickade gåvor och ödmjukade mig, men jag vet ju inte om det var det som gjorde intryck på honom eller om det var en högre makt som dämpade hans gemyt. Han lämnade mig i alla fall utan strid och åkte hem igen.

Och nu åker vi till Betel, min första mötesplats med Gud, och stadfäster vårt avtal. För sannerligen, när jag ser mig tillbaka, så ser jag visst att Gud ju har varit med mig.

Det är aldrig för sent att komma till insikt och omvända sig.