Säsongspremiär

Nog är kroppen fantastisk! Efter två-tre år utan nämnvärd praxis nalkas jag monstret med skräckblandad tjusning inför vårens säsongspremiär. Går jag på näsan? Men kroppen kommer ihåg! På andra försöket glider jag ljudlöst neråt gatan och skrämmer nästan vattnet av den intet ont anande ogräsrensande grannen. Men puh, vad jobbigt, ändå.

Ännu en andningspaus. Jag vet inte vilket av de två på skylten jag gjorde mest. Nog den nedre, ändå, när jag tänker efter. Göbber och kärringer, huk er i bänkarna, för nu laddar han om! Säsongen har börjat.